Nu är det snart slut på september och ute blir det allt höstigare. Gula löv i högar som man kan sparka i, klar luft och driv-vis med kanadagäss i Vågen.
Skrutten och jag försöker komma ut varje eftermiddag på prommis, han älskar ju att sova ute och jag behöver röra på mej för att må bättre. Jag börjar lära mej att leva med smärtan nu, långsamt acceptera att jag kanske får ha det så här resten av mitt liv. Men jag ska slåss för att få hjälp om det finns nån att få! (För de som inte vet vad jag menar är det i det närmaste klart att det är Fibromyalgi jag har nu, eller rättare sagt håller på att utveckla. Jag blir sämre ryckvis med tiden.)
Lite lagom motion är kanon för mej så det försöker jag med. Hösten är den bästa tid jag vet för att vara ute med! Inspirerande!
Hösten innebär även min födelsedag, jag fyllde i onsdags och då var mormor o morfar här på fika. Igår var resten av släkt o vänner här typ. Mina tjejkompisar, Alex polare, Thomas kusiner+familjer, svärfar o Sivan osv, osv.
Skrutten var verkligen i sitt esse och for runt som en tätting i sin fina skjorta o slips. Han kröp överallt och busade och "sjöng" sina fina skrik-arior för alla som ville höra på... Chokladtårtorna jag bakat gick hem både hos stora och små som tur var.
Såhär fin var lilla Skrutten:
Nu ska jag krypa upp i TV-soffan med en kopp kvällste (lavendel).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar