Ja det är väl precis vad jag är det, jag är morsa till min lilla Skrutt Alex. Han är snart 3 månader gammal och har redan vänt upp och ner på min värld komplett! Nu kan jag inte tänka mig att leva utan honom, och kan inte alls förstå hur jag kunde tycka att mitt liv hade nån form av mening innan han kom in i det! Märkligt det där, med föräldraskap. Fascinerande och nästan lite skrämmande hur stark kärleken till sitt barn är.
I den här bloggen tänkte jag skriva lite om mitt liv som Skrutt-morsa. Det kommer väl inte bara att handla om Alex, men en hel del skulle jag tro. Det är ju han som tar upp det mesta av min tid och mina tankar för tillfället...
Imorse sov vi till åtta ca, hörde att han låg och skruvade sej lite före. Vi var på bandy igår så kvälls-sovningen bliide lite sent och vi var uppe rätt länge så jag var lite fundersam på om natten skulle bli märklig. Men så var icke fallet, han sov som vanligt. Vi har inte gjort nåt särskilt på förmiddan, skulle gå ut o gå med en tjej från föräldragruppen men jag insåg att vi inte skulle hinna faktiskt. Inte om vi skulle hinna vara på BVC vid halvtvå för att väga o mäta (ska bli väldigt spännande!!!) och få första trippel-sprutan. Har funderat på att vaccinera mot det där RS-viruset med, men det blir inte så. Tror inte det är nån överhängande fara för det faktiskt.
Nu har Alex nyss ätit andra gången för idag, och ligger nu och sover på Pricken en stund. Hoppas han klara sej tills vi kommer hem nu, vi ka på Krokanen och fika efter BVC och det vore skönt att slippa värma mat o krångla där. Speciellt som han har kommit in i nån period där han är komplett livrädd för andra människor än sin mamma o pappa. Gallskriker om nån försöker hålla i honom, inte ens mormor duger längre! Hoppas det är nåt som går över snart, annars blir det lite jobbigt tycker jag...
Nä, nu sa jag gå och fixa lite mat innan det är dgs att brotta ner ungen i overallen ;-)... (ingen favorit det oftast).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar